999

Har hamnat i en andra feministvåg, för mig själv, man hittar och kommer tillbaks, ibland tappar man bort sig själv, men så hittar man sig själv. Känner nu att jag behöver inte vara snäll mot folk om jag tycker att dom är dumma.
Känns som att jag alltid måste anpassa mig med vad jag tycker om saker, vill inte göra folk arga, är konflikträdd osv. känns inte som att någon annan anpassar sig till mig eller är rädd för min vrede som kan bubbla fram. Trött på't. Ska sluta vara rädd jag också, inte vara rädd för att trampa folk på tårna helt enkelt! Lite mer... självsäker.

Jag är trött på könsstrukturer, och det gör det svårt för mig att anpassa mig till folk, jag vet inte hur jag ska bete mig. Är jag med tjejer tycker dom att jag är konstig, är jag med killar tycker dom att jag är konstig. Kan vara att jag är överkänslig.

Jag kan överse med sådana strukturer ibland och tänka att skitsamma, jag vill bara ha kul, men när det upprepas och ingen vill lyssna orkar man inte fortsätta tänka "skitsamma", samtidigt orkar jag inte ändra folk eller världen, jag orkar bara odla små små frön som jag hoppas fastnar och växer någon dag. Jag har insett att jag inte har talets gåva till att så frön heller, min röst blir arg eller svag, inte pedagogisk.
Jag gör bättre i att hålla mig till folk jag redan vet är najsiga. hehe.

Jag är lite pms-ledsen och dramatisk. Om en vecka kommer ett glatt inlägg om solen och någon snygg sexig klänning jag har köpt, jag lovar. Och om mat såklart.

Jag fick låna massa laxar av Martin så jag har inga ekonomiproblem längre, skönt!